så här om nätterna brukar jag känna mig helt galet overklig. som att jag vore ett fantasifoster i någon annans huvud, redo att kastas bort i vilken sekund som helst för en annan, mer spännande fantasidröm.
det är fruktansvärt skrämmande att vara overklig. för man sitter där i overkligheten och känner overkliga känslor och har overkliga hjärtslag som slår så overkligt hårt att man känner det i overkliga öron. och mitt i all ens overklighet så kommer Verkligheten och det känns som att allt svart runtomkring en kommer närmare och närmare och Verkligheten är ungefär som Mårran, den kyler ner allt i sin väg och gör världen obeboelig och så väldigt väldigt verklig.
det är så svårt att förklara overkligheten för ord är så fruktansvärt verkliga och det känns alltid som att min vokabulär är otillräcklig, det känns som nyspråket i 1984; att förklara overkliga nätter med verkliga ord är ungefär som att säga dubbelplusobra och förvänta sig att någon ska förstå exakt hur det känns med overkliga hjärtslag och overkliga hjärtan i overkliga halsgropar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar